FAKTA

Här tänker jag skriva och berätta lite om byggnader, platser, gårdar och folk som bott, levt eller lever i Hegled och dess omgivning. Denna sida kommer att uppdateras lite då & då, så kom in och kolla med jämna mellanrum så kan det ha kommit något nytt.

 

Trevlig läsning.

 

Sunne kyrka & kyrkoruin

Hegled hör till Sunne församling och här kommer

lite historia kring Sunne kyrka & kyrkoruin.

 

Slaget på Storsjöns is

 

I mars månad år 1178 var det ett slag som utkämpades mellan det fria Jämtland och Sverre Sigurdsson och hans birkebeinar mellan Sunne och Andersön på Storsjön, som då var isbelagd.

Redan år 1177 tågade Sverre genom Jämtland för att erövra Trondheim, utan motstånd från jämtarna. När han sedan återvände året efter från Hälsingland hade

jämtarna och deras hövding samlat en här på 1 200 man i Östjämtland för att dräpa honom, Sverre hade själv 100 man. När Sverre och birkebeinarna kom till

sundet mellan Andersön och fastlandet under natten trängde jämtarna fram från alla håll och kanter. En stor strid inleddes men det var så mörkt att alla hade

svårt att se. Sverre och hans manskap drog sig undan medan jämtbönderna slogs mot varandra. När gryningen kom märkte jämtarna att de dräpte sina bröder,

attackerade då på nytt och jämtarna vek tillbaka, 100 man dog och fler blev sårade. När Sverre sände bud efter hela sin här gav jämtarna upp och

Jämtland införlivades i Norge. Sverre instiftade då en skatt, sunnemål som skulle betalas och som tack till Gud för segern mot jämtarna lät Sverre bygga en kyrka och kapell med en närliggande kastal i Sunne, i närheten av dagens Sunne kyrka.

I sin nuvarande är kyrkoruinen sannolikt från 1400 talet. Den övergavs och raserades 1835 när den nya kyrkan byggdes.

Den gamla kyrkan var byggd av kalksten & granit. Invändigt har väggarna varit täckta med kalkmålningar. Bland annat skall det ha funnits en scen som föreställde Jesu intåg i Jerusalem.

Kastalen var ett försvarstorn. Det har funnits två sådana i Jämtland. Det andra är helt bevarat och finns vid Brunflo kyrka.

 

En arkeologisk undersökning har gjorts i kastalruinen. En mängd fynd tillvaratogs, bl.a. ett silvermynt från slutet av 1200-talet, knivar, eldstål, järnbeslag, spikar, skedar, en slipsten, spelbrickor och keramikskärvor. Fynden har en spridning från 1200-talet och fram till 1700-talet.

 

Hegleds ryttarhäberg

 

Kavallerikompani nr 2 sattes upp 1826-1828 & lades ner 1893 då det beslutades om flyttning till K4 i Umeå.

Rester av kavalleriet fanns kvar på Frösön (hästdepån) fram till 1903.

 

Den menige ryttaren nr 9 i kavallerikompani nr2 (kallas även Livskvadronen) underhölls av roten med samma nummer

(Kav2B 019) 1853-1893. Rotehållare var under denna tid bönder i Hegled.

 

Rotebemanning i Hegled.

 

Soldatnamn Fr o m T o m Befattning

För &-efternamn Födelsedat. Föd. socken

 

Östman 18530101 18610617 menig

Olof Torstensson 18160506 Marby

 

Norrman 18620228 18880829 menig

Anders Olofsson 18430730 Norderön

 

Norrman 18890122 18921129 menig

Olof Norrman 18xxxxxx Sunne

 

Karlén 18921129 18930720 menig

Lars Olof Karlén 1873xxxx Brunflo

 

 

Karlén bekläder befattningen & är underhållen av roten ända fram till 1903.

Så här såg ett kontrakt ut mellan rotehållare & rekryt.

 

Någon soldat som heter Per Jönsson finns inte redovisad, sannolikt har han aldrig tillträtt befattningen.

 

Härberget kan således ha varit ryttarhäberg under perioden 1853-01-01 till 1893-07-20.

Om häberget byggdes 1853 eller om det fanns tidigare & inrättades då för en menig ryttares mundering vet jag inte i nu läget utan måste forska vidare i.

När häberget inte längre tjänade ryttarna så användes det som spruthus, där stod alltså brandsprutan ifall det skulle börja brinna i byn.

Denna brandspruta finns ännu kvar i häberget.

 

Hegledsbäcken & dess vattenverk

 

Hegledsbäcken är den minsta av Sunne strömmar som använts för drivande av vattenverk. Bäckens längd är endast ca. 3 km.

Den börjar vid Tjärnmyren, på gränsen mot Svedje, flyter genom Hegleds marker ända till strax nedanför landsvägen, då den går in på

Fannbyns mark och slutligen rinner ut i Storsjön på Digernäs område.

Dessa tre byar har samtliga haft sina husbehovsmjölkvarnar anlagda i Hegledsbäcken.

Hegled har också här haft sina husbehovssågar anlagda.

 

Hegledsbäcken är numera delvis dikad och flyter i raka strickta sträckor i stället för att lotsa sig fram i sitt naturliga och ursprungliga lopp med

små fall och höljor. Denna rättning av bäcken gör att vattenavrinningen sker mycket snabbare än när den hade sitt naturliga och orörda lopp.

Därför kan den nu te sig anspråkslösare än vad den gjorde förr. Den sträcka av bäcken där Hegled har haft sina kvarnar och

sågverk anlagda är dock orörd. I Hegledsbäcken har det funnits sex kvarnar och två sågverk.

 

Om vi börjar längst ner och går mot strömmen, så hade Fannbyn Digernäs en kvarn på sin mark nere mot sjön.

Därefter kom Fannbyn nr 1, som hade sin kvarn en kort bit från gränsen mot Hegled.

Fannbyn nr 2 hade sin kvarn några meter innanför Hegleds gräns.

Denna kvarn var i brukbart skick till omkring 1890.

 

Omkring 400 meter ovanför landsvägen hade Hegled sin kvarn.

Den tros ha övergivits omkring 1850, då Hegled nr 1 och nr 2 strax nedanför den gamla kvarnen lät uppföra sågverk och en ny kvarn.

För den nya anläggningen gjordes en ordentlig dammbyggnad. Läget var mycket gynnsamt, då bäcken här flyter fram i en rätt trång

dalsänka med branta sluttningar. Den gamla kvarnen kom då in i dammen och blev på det viset kasserad.

Denna såg stog kvar till dom första åren inpå 1900 talet.

 

Omkring 50 meter längre upp i bäcken hade Hegled nr 1:2 och Hegled nr 3 sin kvarn och såganläggning.

Hegled nr 1:2 ägdes under första delen av 1800 talet av riksdagsmannen i bondeståndet, Olof Andersson.

Han dog 1836 och var den förste som begravdes vid nya kyrkan. Olof Anderssons son, Anders Olofsson, född 1798,

blev en sågbyggmästare i stor skala. Inte mindre än 32 vattensågar ska han enligt egen utsago ha byggt i olika delar av länet.

Han dog 1892 och blev då alltså 94 år.

 

Den senast nämnda sågen var i bruk till omkring 1900. Olof Jonsson (Brask Olle) var den som under de sista åren brukade sköta om sågningen.

Han var mycket skicklig att kunna få dessa då gamla verk att fungera och även ge ett gott arbetsresultat, dvs. åstadkom någotlunda jämntjocka brädor.

 

Fakta kommer från boken: Kvarnar och sågverk i Sunne strömmar.

 

Per Jons

 

Det är ju enklast att börja med den gården jag själv bor på, så här kommer en kort beskrivning om gården Per Jons.

 

När det äldre huset på gården är byggt vet jag ej. Men i papper på lagfartsinnehavare,

så står Anders Persson & Kristina Persdotter som första ägare år 1873.

 

Huset Byggdes inte där det nu står, utan på gården ovanför som kallades "Jonases" eller "Jonas Jons".

Vid skiftet i slutet på 1800 talet och början på 1900 talet, flyttades huset ner till sin nuvarande plats.

Ägaren hette då Daniel Nilsson som hade köpt gården 1894.

Mellan åren 1873-1894 så har det även varit fyra andra ägare.

 

Ladugården som då var byggd av sten, var Daniel ålagd att riva.

Ladugården stod mot byvägen, därav en sväng på vägen strax nedanför "Jonases".

I samband med rivnigen blev Daniel så osams med den som satt i stan och bestämmde om skiftena, att han helt enkelt tog och klippte till honom.

Incidenten gick till tinget, men domaren tyckte att dom själva kunde reda ut denna sak.

 

1921 kom gården i min släkts ägo, då min morfars farbror, Walfrid Jonsson från Åkeräng, ropade in gården på auktion.

1929 köpte min morfars far, Per Jonsson gården som då redan hade gården "Jonases".

 

1928 eller 1929 bedrevs det skolundervisning i huset 1-2 terminer, pga att dom höll på byggde/renoverade

i huset "Ol anners" (där Evert bodde), där skolan egentligen var.

 

I början på 1940 talet var det militärförläggning i byn och då bodde det militärer på gården.

En omgång bodde i salen i huset, en annan grupp bodde i bryggstugan. Man var tvungen att ta emot dessa varken man ville eller inte,

en viss ersättning betalades nog ut tror jag. Morfar och dom andra barnen tyckte det var en rolig tid när militären var här,

lika uppskattat var det nog inte av dom äldre.

 

1958 tog min morfar & mormor, Lennart & Britt Jonsson, över gården.

 

2006 tog jag & min fru, Miche & Kerstin över den.

 

En sommar ladugård och troligen en lada revs och byggdes upp på gården som ladugård och stall i samband med skiftet.

Jag tror att dom båda husen revs på "Per i pelles" mark.

Dom båda husen sattes ihop, hörn i hörn och sedan byggde man en bryggstuga i hörnet.

 

1989 Började Lennart & Britt bygga ett nytt hus på gården och våren, sommaren 1990 flyttade dom in där.

Detta var tänkt att bli deras äldreboende, men så blev inte fallet.

 

1998 då "Jonases" såldes, så flyttade Sune ner och in i huset där han bodde till 2012 då han flyttade till ett seniorboende,

nu mera hyrs huset ut till turister ifrån världens alla hörn.

 

 

Bilder kommer att komma så småning om.

Copyright © All Rights Reserved / hegled.se 2008